...... eller är det så att man behöver krascha för att sedan kunna läka och bli hel igen? Vad vet jag? Eller vart har jag fått det ifrån? Hmm.... jag är inte en sådan som kraschar iallafall, tror jag ( ? ).
Mina 2 senaste dagar har varit super fina
trotts den sorg som vi alla bär med oss sedan Flingan fick somna in.
Prinsen gör allt så himla mycket lättare och jag känner inte riktigt att
jag sörjer eller är speciellt ledsen (låter konstigt men det går inte riktigt att förklara)
utan gläds åt allt hon givit, hur himla bra hon haft det, att hon fick bli gammal och "frisk",
gläds åt att hon har fått frid, hon var så himla redo att gå vidare.
Idag så ska jag fortsätta att mysa med Prinsii, ta en prommis i höstvädret, äta så mycket glass jag kan tills jag får ont i magen, hämta Wille som jag ska få kramas med heeeela helgen, bjuda ut 2 speciella personer på middag (Tennstopet saknar hon oss!), FREDAGS MYSSSS, sikta in mig på Furuvik imorgon (och läggs sig i tid idag) samt hålla tummarna att det blir fint väder.
B SAFE allihopa och njut av höstvädret =)
