Skulle ha kunnat knäcka nacken på honom! Utan att tänka 2 ggr.

Jag kan skratta åt det nu men ni kan inte ens förstå hur lack jag var den där dagen Mars.
Detta inlägg är kopierat från min gamla blogg.
Tänkte att det kanske skulle kunna vara lite roligt att läsa...
Hahha, sitter själv och små skrattar till det nu men det gjorde jag f-n inte då GRRRRR.
Eveline var på krigsstigen!


___________________________

Han fyllde bara Bomben med mer dynamit för varje "sne steg" han tog, konstigt att det tog en sådan lång tid innan stubinen tog Eld och bomben exploderade. Jag vakade över honom som en hök som seglade på dom smekande vindarna. Jag såg ALLT, men jag var tyst som musen och fortsatte mitt spaningsarbete, jag såg varje liten rörelse och blinkning. Jag visste precis hur hans kroppspråk var när han ljög. Hans själ speglade sig i hans ögon, han trodde säkert att han var smartare än mig, men som en uggla som spanar efter möss i nattens sken så var jag den smartaste, U can´t play the player, jag hade sett hans spelkort för längesedan....Han kastade in lite mer dynamit och nu var bomben verkligen fullpackad, den tryckte hårt emot mitt bröst, det gjorde riktigt ont ibland faktiskt.

Söndagen den 8/3 Kl:04.45 detonerade bomben, hela huset skakade och jag såg hur hans bruna hundögon fylldes med stora tårar. Som en självmordbombare gick jag in i den inrökta lägenheten, det luktade lite öl och jag hörde hur folk snarkade och vände sig på dom fjädrande madrasserna, hela vardagsrummet var fullt med avdeckade fyllekajjor, inkl. mitt offer, han hade grötat in sig i en tvåsitts soffa och jag visste att han skulle få världens ryggskott på tanken på att han låg som en säl över armstödet, hans ansikte var helt blodfyllt, några nålstick och jag hade fått mig en riktigt fin Fontän.Jag drog ut hyllsan, alla vaknade, den lilla bomben som inte var större än en knappnålshuvud för 11 månader sedan var nu stor som ett bowlingklot. 14 yrvakna ögon var riktad emot mig, men jag såg bara dina, och sen högg jag som en stressad kobra, om och om igen......Jag såg hur du sakta sjönk ihop utav allt gift jag spottade på dig... OCH FÖR FÖRSTA GÅNGEN, insåg du nog att jag var borta för ALLTID! Som en blöt hund kröp du upp i ett ett mörkt hörn, men du denna gång kunde inte rymma utan du fick sitta där och suga åt dig varje litet ord jag sa.

Hur mycket jag än gillar dig så håller jag mitt huvud högre än giraffernas i Tanzanias vyer.
Bye bye Baby!

Livlinor kan man aldrig ha för många utav!

Hur ska man kunna diskutera livs viktiga saker om motparten håller för öronen!?
Hur många gånger har man inte först att lägga all sin energi och kraft på en människa som man bryr sig så mycket om att ens hjärta håller på att hoppa ur kroppen!?
Hur många gånger har man kollat den personen i ögonen och tänkt "Han/hon lyssnar inte ett shit på vad jag säger just nu", men ändå så fortsätter man att kämpa, in i det sista.
Man kan aldrig vara någon annans ryggrad och hur mycket jag än försöker hålla upp dig som en teaterdocka, jag drar i snörena, håller ditt huvud upprätt, din rygg rak, jag får dig att gå den vägen jag vet är bra, så vet jag att en dag, när min luft har gått ur mig, när mina krafter är slut pumpande att jag kommer att vara tvungen att släppa snörerna och då finns det två alternativ om vad som skulle kunna hända, den ena är att du står kvar utan dina livlinor som har kämpat hårt med att håller fast och upprätta när du har hållit på att ramla till marken ELLER så kommer du rasa ihop som ett kort hus, sakna men säkert, vindpust efter vindpust.
Men den största frågan är, vem kommer att hålla i mina livlinor när jag inte orkar mer!? Kommer du göra det!?
Och vem kommer finns där och hjälpa dig att hålla ditt huvud högt när du känner att du inte vill något annat än att gräva ner dig i dina problem!?

Det är verkligen dax att sätta sig ner och rannsaka vad man har för "vänner" runt omkring sig, vilka finns där när du behöver dom!?

Spendera aldrig din tid på en person som inte är villig att spendera sin tid på dig!

Peace ya´all, sängdax nu! LUV!

Sneak Peek, lite om mig!

JAG ÄR DEN MEST UNDERBARA MÄNNISKAN JAG KÄNNER!

Jag har taggat många utav mina underbara vänner som sprider lycka och glädje i mitt fullspäckade liv. Men jag har glömt att berätta och ge mig själv lite credit för den människan jag är.

Föddes i stabila familjeförhållande med två helt fantastiska människor som föräldrar. Fick en tystlåten och lugn lillebror, rena motsattsen emot vad jag var för ett litet kryp. Fick helt ärligt ha en mjuk hjälm ( kan jämnföras med en boxar skydds "hjälm") för att jag sprang in i saker och ting, speciellt föremål med hårda kanter, medans min lillebror satt lugnt och tittade på mina bus i vagnen med sin "Lollo BA" (nyponsoppa, USHA!). Jag sprang genom min barndom och var väldigt öppen och utåt som människa. I skolan var jag den som fick framför det som ingen annan vågade säga inför lärarna och jag ifrågasatte ALLT som jag tyckte behövas förklaras. En tyst elev är en bra elev fick jag höra utav en lärare en gång ( galen piiik emot mig GRRR! ), men jag avbröt den där knäppa meningen med att "Barn som frågar många frågor är smarta barn och att jag kanske ställer för svåra motfrågor för Er att klara av att förklara vad ni verkligen menar", jag gjorde dom osäkra, för en lärare i Biologi ska så gott som veta det mesta och kunna svara på alla slags frågor som ställs inom ämnet han/hon undervisar i. Läraren är där för att lära mig om ge mig kunskap. Jag tror att dom såg mig som en konkurrent, men jag var inte rädd för att ta en diskution. Jag var smart som barn, och jag tror att det var för att jag fråga satte mycket och fick utifrån det oftast en djupare förklaring till varför saker var som dom var.

Gymnasium trallade jag genom, festade mycket och tyvärr så tappade jag bort mig själv där ett tag. Umgicks med väldigt äventyrslystna människor som jag drogs med på helt sinnesjuka grejjer tillsammans med. Jag ryckte på axlarna åt ALLT och brydde mig varken om mig själv eller folk i min närhet. MEN jag hade en galen stark kärlek till min familj, något som jag aldrig kommer att tappa bort, vi har tajta familjeband, trotts att mina föräldrar skiljde sig rätt så tidigt i min barndom, men dom gick skilda vägar som vänner, inte bara för oss barn, utan för att dom verkligen fortfarande ville vara vänner med varandra ( underlättar juh mycket ).
Student kom och jag korkade champagnen och stack ut och reste med mina vänner.

Började att arbeta inom vården för 7 år sedan och är jag tyvärr ( tanken på dåliga löner) fortfarande kvar där och stökar. Jag har alltid haft en färdighet för att arbeta med människor. Social och framåt som jag är kan jag säga att jag vet att jag jobbar inom vården för en anledning, och det är för att jag är sååå himla bra att ta människor som dom är och jag ha lätt att sätta mig i andras situationer på bästa möjliga sätt.

Jag är djup och jag älskar att hålla min hjärna igång med tankar om livet, varför?, hur!?, vart!? osv. osv. Meningen med livet är att finna meningen med livet.... eller!?

Ni som känner mig vet att jag är fruktansvärt envis och att jag försöker ta ett steg framåt i rätt riktning istället för 2-3 steg bakåt. Men visst är det vissa gånger som jag har sprungit helt fel väg i några mil utan vetskap om att jag är påväg i helt fel riktning, men vilken tur att jag har min familj och mina vänner som inbyggda bromsklossar på fötterna som saktar ner min fart och får mig att tänka igenom saker och inte vara så godtrogen, alltid.

Lyssnar på musik när jag är deppig och jag löser alltid mina egna problem, för i slutändan så har jag bara mig själv och jag måste lära mig utav mina misstag och se till att aldrig gör om samma miss igen, genom att lösa mina egna problem utan att involvera andra i min närhet så har jag lärt mig mycket om mig själv och problem lösningar. Jag känner mig själv bäst och vem kan då ge dom bästa råden till mig!? Självklart JAG själv. Om man söker en hjälpande hand så se ner emot din högra arm för där sitter den fastkopplad med din hanled. Men jag är en bra lyssnare och jag ställer gärna upp och lyssnar på mina nära och käras hjärtkrossande berättelser.

Jag är en galen romantiker med många bollar i luften. Vet fortfarande inte om jag har fått upplevt den sanna kärleken än trotts års långa förhållande bakom mig eller om det bara har varit en illusion Många säger att man vet om man älskar nån, men hur kan man veta det, vad ska man jämnföra med!? Jag älskar mig själv iallafall så jag är väl e bra bit på vägen till att älska någon annan. Jag är tokig i breda ryggar ( speciellt dom med en svart panter in tatuerad på hahaha *blink blink* ) , välvårdade stora händer som får mina känslor att explodera så får dom vidrör min kropp, är stört förtjust i smarta människor som inte är rädd för att ta en djup diskution med mig. Känner du igen dig!??? Ring mig på *BLA BLA BLA BLA* hahahah !!!!! *Blink*

Det var lite om mig det, och just nu är klockan snart 03.30 på morgonkvisten och jag orkar knappt hålla mina ögon öppna. Sängdax för länge sen men min älskade blogg har givit mig sömnproblem och den håller mig vaken länge på nätterna. Men jag ska ställa mitt alarm på 09.00 i hopp om att jag kommer att ta mig upp ur min störtsköna säng då för att sedan kasta mig in i duschen och springa ner på stan för att utföra några ärenden innan det är jobbdax.

B safe ya´all !!




*Haha* Alltså ni måste verkligen kolla på den här, VANESSA FRACTION (def comedy jam ). "I´m not here sucking dick for dick sucking saaaake " *HAHHAHA*
Hon är juh för skön alltså.... Tack BB för att du fick mig att få upp ögonen för den här tjej, stööööört skön AHHHHHHHH! Check tha video ouuut




(ursäkta alla stavfel, får fixa till det efter jag har sovit lite, hoppas ni förstod lite utav vad jag skrev iallafall, haha! Ha överseende med hur mycket klockan är just nu )

"Ibland" är ett viktigt litet ord,,,,

Att vara vän med sig själv är inte samma sak som att vara egoist, besserwisser, överlägsen.
Det är att vara något som vi alla måste vara för att överleva. När vi är osäkra på oss själva så måste vi hela tiden bevisa för oss själva att vi duger. Andras gillande styr livet.
Det enda som då behövs för att vi ska känna osäkerhet är, suckar, att någon skakar på huvudet eller rynkar pannan så slår osäkerheten till. Du kan lämna alla andra men aldrig dig själv, så börja vara vän med dig själv innan du försöker skaffa andra vänner.
Beröm dig själv ibland.

"Ibland" är ett viktigt litet ord. Påminn dig själv varje dag att ibland
är jag vacker, trevlig, duktig. Ingen är det alltid. Ingen är heller alltid otrevlig, värdelös och misslyckad. Om du tänker så, kan du kanske hantera människor som inte har SIN dag idag.
Tänk efter när du själv är sådär. Varför är du sådan ibland!?