"Alis Volat Propriis": januari 2010

söndag 31 januari 2010

Snart e det bild dax på nya lägenheten! :)

Men inte än eftersom jag inte ens har fått soffan än....
INFLYTTNINGSFEST DAX STRAX!!!!

Vilken tur att vi alla är olika!

Jag har gått runt och små fnissat och himlat med ögonen hela dagen över att det finns så himla korkade människor. Den ena är värre än den andra, vissa pinsammare än andra. Nu när jag har fått distans på saker och ting, valt att hållit mig undan, så ser jag saker med helt andra ögon. Jag förstår om folk vill ta andra vägar i livet än vad jag har valt att följa, jag respekterar att vi alla är olika. Jag kräver därför respekt tillbaka. Var aldrig svartsjuk och bitter över att jag har valt mig själv och mina känslor, mina värderingar och mina tankar före ANDRAS känslor och mående. Jag har inte dåligt samvete för något som jag har gjort, sagt eller inte gjort eller sagt.

Att bolla tillbaka ett problem på nån annan när man själv är problemet är en lätt utväg för vissa, tror dom iallafall. Man skyndar sig att bygga en skyddsmur runt omkring sig, sen så sitter den bittra lilla damen där spottar, tätt ihop kurad bakom muren, så fort personen får lite kritik så sticker den upp huvudet och slår tillbaka den med ett tennisrackert, sen kurar hon ner sig emot muren igen och hoppas på att ingen ska se hennes fel och brister. Rädsla och osäkerhet. Dom kan inte medge att dom gjort något fel, för det gör dom aldrig, det är bara ALLA ANDRA som gör fel.... och om "alla andra" inte har gjort något fel NU så kan man mer än gärna damma av några gamla händelser som har hänt år/månader sedan.

Om man ej kan medge sina fel så kan man aldrig jobba bort dom, dom kommer hänga tungt över ens axlar. Jag har själv många fel och brister som jag försöker att jobbar på. Hoppas personen i fråga har nån bästa vän som kan sätta sig ner med henne och berätta allt som har snackat om henne som ingen har velat talat om för henne eftersom hon inte kan ta sådana saker utan att kasta en massa skit tillbaka bara och skriker och gapar om hur FEL ALLA ANDRA HAR, sen blir man sur och vill inte vara "kompis" längre, man blir sur för att den stackars ärliga vännen har berättat sanningen, sanningen som hon inte kan acceptera. Sen är hon sur, ringer nån annan "bästis" och snackar en massa gojja om kanske den enda vännen hon hade som var ärlig. Det slår aldrig fel. Om hon bara visste, då hade hon nog ändrat sig.... En vacker dag kanske!?