"Ibland" är ett viktigt litet ord,,,,

Att vara vän med sig själv är inte samma sak som att vara egoist, besserwisser, överlägsen.
Det är att vara något som vi alla måste vara för att överleva. När vi är osäkra på oss själva så måste vi hela tiden bevisa för oss själva att vi duger. Andras gillande styr livet.
Det enda som då behövs för att vi ska känna osäkerhet är, suckar, att någon skakar på huvudet eller rynkar pannan så slår osäkerheten till. Du kan lämna alla andra men aldrig dig själv, så börja vara vän med dig själv innan du försöker skaffa andra vänner.
Beröm dig själv ibland.

"Ibland" är ett viktigt litet ord. Påminn dig själv varje dag att ibland
är jag vacker, trevlig, duktig. Ingen är det alltid. Ingen är heller alltid otrevlig, värdelös och misslyckad. Om du tänker så, kan du kanske hantera människor som inte har SIN dag idag.
Tänk efter när du själv är sådär. Varför är du sådan ibland!?

Hon är som en vacker soluppgång!

Jag och min solstråle,
Anna Engelaar!

Och inte nog med att hon är så underbar,
hon har en dotter som är vackrare än
den vackraste soluppgången!

Kärlek till er båda!

" OOooh det börjar nalkas kärlek banne mig! "

Vi kompletterar varandra så himla bra!
Och jag erkänner, JAG SAKNAR DIG LITE!

Taizé, rensar själen på ogräs!

”Längst inne i människans väsen finns det en längtan efter en närvaro, en stilla önskan om att få uppleva gemenskap. Låt oss aldrig glömma att en enkel önskan om kontakt med
Gud redan är början på tron.” (Broder Roger)





Jag har nog aldrig sett mig själv som en speciellt spirituell person. Men jag har alltid varit en "Sökare". För x antal år sedan, när jag har inne i en rörig period i mitt liv så sökta jag meningen med livet. Jag fann mig själv sittande på en "bönebänk" inne på ett kloster nere i Frankrike, Tazié. Jag var omringad utav sökande människor som var där nere utav olika anledningar.

Alla höll ett vitt smalt ljus i deras händer och vi lyssnade till munkarnas meriterande sånger. Jag kollade upp emot korset och sa för mig själv "- Den dagen jag hittar tillbaka till mig själv och vet vem jag är, så ska jag ta reda på vem du är, men tills dess så får du vänta. ".

Det var en speciell känsla att kliva in i denna gamla by uppe bland bergstopparna. En känsla utav frid smäller emot en sån ett rullande tåg. För första gången på länge så klarade jag av att öppna mig för mig själv och jag vågade se mina fel och brister.




Många frågade mig när jag kom hem igen ifrån denna resan :
"- Fann du gud!?"
och jag svara alltid
"- Nej, jag fann mig själv".

Hur mycket jag än skulle kunna förklara mina upplevelse i Taizé så går det inte, det är något som varje individ måste få uppleva själv.
Troende eller icke troende så är verkligen Taizé ett ställe som jag tycker alla ska besöka.

Här sjunger över 4000 personen ( + 4000 ljus ) Laudate Dominum tillsammans under en mässa/gudtjänst

Detta är inte mitt video klipp, men här kan ni få en inblick om hur det är där nere i Taizé



Men som sagt, det måste upplevas!

Mina käraste!

Lord, you mean the world to me, Before I was born you chose me, You always hear me when I call, Even catch me when I'm falling, You're the closest one to me,I surrender all to thee, I want the whole wide world to see, That we've always been and we'll always be Best friends



två utav mina stjärnor i livet----->

Ett hårt slag på höger kind, så vänder vänster emot dig och går!

Jag finner mig själv stående på en hög klippa, jag kollar försiktigt över klippkanten.
Vinden blåser hårt och jag "schisar" med ögonen för att inte få in en massa grus och damm. Vågar jag eller vågar jag inte ta steget ut!?

Med vinden piskande i ansiktet stod jag inför mitt livs största val, att ta den lätta
vägen ner, det krävdes bara ett ynka steg eller ska jag kämpa mig ner längst bergsväggen vassa kanter.

Jag ser havet, vågorna som sveper upp längst berget med världens kraft och dunder.
Jag ser solen, solstrålarna som värmer min kropp, det svider i ögonen efter en stunds stirrande in i den. Jag ser en örn som seglar och spanar över trädtopparna.

Jag tar ett djupt andetag utav den friska luften och jag suger åt mig allt jag ser och lagrar
det djupt inne i mitt hjärta. Det smakar nästan lite hav och salt i munnen.




Jag sätter mig ner och kikar försiktigt över klippkanten igen. Nu har jag bestämt mig. Jag visste vad jag ville och jag visste vad som behövdes göra.

Jag plockade ihop mitt brustna hjärta, la ner det i väskan och blev smått lycklig över att jag visste att jag hade superlim hemma.

Jag klättrade ner ifrån berget, jag fick verkligen kämpa för att klamra mig fast vissa stunder.
Men nu står jag här, med båda benen på fast mark och
Jag håller mitt huvud högre än berget,
kallare än havet och
jag ser saker desamma som örnen.

"A-ha" - upplevelse

En "aha"-upplevelse är när hjärnan får vetskap
om det som hjärtat och kroppen redan visste.

William är sin mamma lik!

Jag har många underbara människor runt om kring mig. Men nu ska jag lägga min fokus på min yngsta vän, William.G , min solstråle här i livet.
Williams mamma är den enda barndomsvän som jag fortfarande umgås med dagligen. Jag höll mina händer på hennes badbolls stora bejbis mage, jag kände hans rörelser, redan då så var han en liten Jacki Chan.

Jag har älskat William sedan den dagen han föddes,
jag umgicks så intensivt med Williams mamma att jag fick vara under alla dessa underbara stunder tillsammans med dom, hur hans nack muskler utvecklades, hans leende och hans första skratt,
första stegen, all matsmakande ( jag erkänner, tryckte väl in en citron någon gång bara för att se hans ansiktsuttryck, men jag har bett om förlåtelse nu när han blev äldre haha), när han lärde sig att cykla osv osv osv


William är en liten förståndig kille, han har givit mig så mycket här i livet. Vi kommer att ha många många många år tillsammans. Jag kan inte ens tänka mig hur mycket kärlek man kan ha för sina egna barn för det jag känner för dig är något helt speciellt Du är min bästis och jag har alltid så roligt med dig, du är din mamma lik, min lilla busunge!!!!

En bitter tant på tåget med rosa läppstift

Jag satt bredvid en söt liten grabb med en rödvit adidas tröja, baggyjeans och galet snygga sneakers på tåget igår.
Hans stora vita headphones pumpade Jay-Z, HÖGT, och han diggade med huvudet till varje Ticka-tjack.
Skulle kunna gissa på att han var runt 12-13 år. Galet QT litan stjärna, ville bara nypa honom i kinderna och ta med mig honom hem, upp med honom på min hylla och ha honom som min min maskot, coolaste lilla "hip-hop" grabben med kepsen på sned.
Hans mamma ( ren gissning ) hade packat matsäck åt honom, smörgåsar och bullar, saft i en flaska. Bullarna delade han glatt med sig utav.

Han kallade till och med mig "Katten", Eyy katt, vart ska du åka då!? En söt flicka ( hmmm, jag är 24, känner mig inte som en flicka längre, men det var så sött ) bredvid en ung man sa han HAHAHA! Tågbyte i Örebro, han frågade om jag kunde hjälpa honom så att han kom på rätt tåg
och fixa platser så att vi kunde sitta tillsammans. Och det gjorde jag glatt, mitt emot varandra, han pratade om skolan, fotboll och musik.

"PÖJK, du sitter på min plats, nu får du ta och flytta på dig", jag tittar upp emot den krassliga rösten, Hjälp vilken pajjas alltså,
vissa människor kan man verkligen se på hur sura och bittra dom är. Under 3 sekunder när min stackars lilla grabb packade ihop sina
grejjer, han såg nästan lite rädd ut, hann hon säga "NU, innan tåget lämnar perrongen" "Plocka ihop dina grejjer nu" "Du kanske borde ha bokat en egen plats". Jag kokade av iliska, VISST ska hon få sin plats om det nu känns så viktigt för henne, MEEEEN vagnen var helt tom och hon hade
lika gärna kunnat sätta sig någon annanstanns, stolarna är iallafall lika obekväma över allt. Hennes rosa läppstift lyste upp hela vagnen, och inte minst det som hade kladdat av sig på hennes tänder. Man ska juh förgå med gott exempel annars hade jag gett henne en "HIGH FIVE" över
snoken alltså.

Vi bytte platser, och även vagn, hennes energi bara lyst "Suris". Stackars den som har en inbokad plats bredvid henne, tur att vagnen var
tom som den personen kunde få byta plats snabbt.

Bittra damer vill vi ha mindre utav..... Vilken tur att jag och Anna har bokade platser bredvid varandra idag när vi ska till Regnsjö!

Skratt, svett och tårar med min kanelsnäcka!

Om jag kunde beskriva med ord om vad som har snurrat i mitt huvud dom senaste dagarna så
hade jag mer än gärna delat med mig utav det. Lättare sagt än gjort eftersom allt känns som en gulash soppa
där uppe i knoppen.

Jag packade mina grejer på lördagkväll, åkte ( till hemlig ort ) på Söndag morgon, inte nog med att tåget var inställt
och dom hade sätt in ersättnings bussar så hamnade jag bredvid Sveriges mest högljudda snorungar.
Min älskade laptop slog i golvet efter pyret trodde att hon kunde krypa under stolarna och självklart leka "Titt-ut"
under mitt minimala bord som jag hade min bästavän på (datan). En blå fruktansvärt störde linje löper nu över hela
skärmen. Det var inte lågt ifrån en "Bitchslap" och att jag skulle ta fram min läderpiska som jag hade gömt någonstanns
i min bag. Jag Älskar barn men det finns gränser, det finns uttryck som heter "Myror i byxorna / spring i benen" MEN det
finns även något som heter Barnuppfostran.

7 ½ timme senare så låg jag i min muffins säng och käkade Sourcream och kollade på film, 5 långa år sedan vi träffades sist träffades men vänskapen är fortfarande den samma, starka band. Det är mycket som har hänt sen vi sist sågs och vi låg vaken länge och pratade, grät,
skrattade, snarkade, svettades, kramades, munhöggs, funderade och dividerade.

Nu cirka 98 timmar senare, ligger jag hemma i min soffa, kollar på fotboll, SVE - RYS, den ryska offensiven tar sig genom sveriges backlinjen hur lätt som helst, känns surt. Sverige borde ha en bra möjlighet ändå, hmmm! Saknar min kanelsnäcka, det gör jag verkligen....
Han är en speciell liten prick i mitt liv, han vet mycket om mig och jag vet mycket om honom.
Vi delar våra liv, ger varandra våra romaner och smaskar oss djup in i alla våra mörka men även ljusa historier och berättelser om livet. Fast att det kan kännas tung ibland att bära varandras smärta så kommer jag hellre försöka mig på att bli kroppsbyggare och kämpar med tyngderna in i det sista än att förlora honom.
Fast att det har varit gånger jag bara har velat släppa allt och bara hoppa vidare bland alla fjärilar i mitt nu underbara liv så kommer jag aldrig att göra det, vi behöver varandra.

Åker till Regnsjö imorgon med min bästaste bäste vän Anna, midsommar och massor av fiskande och blomplockande!
Hoppas jag kommer kunna koppla av och meditera lite i den vackra miljö som det är där borta bland bergstopparna,
känner att det verkligen behövs.



Var försiktig med Saxen grabbz och Glad Midsommar på er allihopa//E

Lika barn leka bäst!

Som en frisk vind kom mina 2 cookies och hälsade på mig i helgen.
Det det finns få människor som jag "klickar" så himla perfekt med.
Janik och Jacki vilka toppen boiz !!
Fotboll, pizza, öl, bra sällskap, mycket skratt, kan det bli nå bättre!?
Var precis in och rotade runt lite i mitt kylskåp och fick syn på en stoooor
text som Jacki hade skrivit över hela min kylskåpsdörr,

"LIKA BARN LEKA BÄSTA!"

Uscha vad jag kommer sakna er lika mycket som jag vet att ni kommer
att sakna mig *LOL* Jag har mycket kärlek till er mina älskade bröder! Kommer till STHLM snart.... Vi har juh en deal !

//Syrran!

Inte konstigt att vi kvinnor saknar sexlust!

Han lutar sig tillbaka i soffan, det ekar ett högt ljud genom rummet, usch kan inte fattar hur han kunde släppa sig sådär, och i MIN soffa framför allt.
Han halsar i sig halva ölen, lägger upp fötterna på bordet, släpper ut tarmluft igen.
Klart att jag vet att alla fiser ibland, men inte sådär, helt oberörd lixom.

Han lyfter upp armen och luktar sig i armhålan, han drar in ett djup sniffande som om han har luktat på den finaste rosen. - Jag borde duscha säger han sen.
Och tvätta dig i rumpan tänker jag som sitter MINST 3 meter ifrån honom,
på andra sidan utav soffan, vill inte ens kolla åt hans håll utan jag fortsätter och kolla på tv och lossas som om jag inte hör honom prata.

Han rättar till pungen och drar lite i kallingarna, gnuggar sig i ögonen och
frågar om det inte finns nått annat på tv än Cityakuten.
- Dom visar juh bara en massa blod och skit, det är juh äckligt säger han sen.
Blod och skit tänker jag, den enda som är äcklig är DU, punggegg på handen, prupp i kallingarna och svettpartiklar i näsan.

Jag byter kanal, fotboll såklart *suckar*, skuttar upp ur soffan som om jag rymmer ifrån en stångande tjur, ut i köket och diskar.
- Älskling, kan jag få en till Öl ropar han.
Mina händer är helt blöta och fulla med skum men ändå sträcker jag mig in i kylskåpet efter den där flaskan. Jag ställer ölen på bordet, han kollar upp på mig med en irriterande blick,
- Är du tvungen att gå framför tv frågade han sen.
Jag ger honom bara en blick och tänker för mig själv
- Är du tvungen att vara här hemma överhuvudtaget?
Jag går ut i köket och avslutar mitt diskande. Jag hör världens raaap ifrån vardagsrummet, varför måste karlar hålla på å rapa bara för att du har druckit lite öl!?

Får man det här på köpet om man väljer att leva tillsammans med en karl eller är det dax att bli homosexuell så man kan leva ihop med en normal människa!?
Karlar är djur.

Och inte undra på att kvinnor klagar på för liten sexlust i detta manssamhälle!?

Alla har vi våra gömda rum inom oss

Vi alla har ett lite hus inom oss. Vem som helst har inte tillgång att komma in, bara dom du har lämnat din speciella nycklen till. Vissa rum är alltid låsta. Inte ens jag går in där längre, fast att sakerna borde dammas av, och kanske till och med tas fram igen för en diskution.
Andra rum är alltid öppna, där får människor komma och gå som dom vill,
its always love in the house of Eve sa en nära vän till mig en gång.
Och det är sant, finns mycket kärlek i dessa rum.

Jag gav dig en nyckel, du öppnade sakta dörren och smög dig in, jag märkte inte ens hur många rum du hade hunnit sprungit igenom på så kort tid. Du frågade mig ofta varför vissa dörrar var låsta men jag hade aldrig något bra svar. Du klagade på att vissa golv knakade, vissa rum behövde vädras och andra behövde till och med möbleras om.Mitt älskade hus tänkte jag, vem är du och komma och styra och ställa här!?
Nu i efterhand så förstår jag att du såg någonting som inte jag såg.

En dag så gick jag in i ett utav dom låsta rummen, jag fann mig själv sittande och gråta i ett hörn. Jag drog isär gardinerna och släppte in lite ljus, jag ställde fönstret på glänt och släppte in lite frisk luft men inget förändrades. Atmosfären var fortfarande väldigt skrämmandeoch hotfull. Jag var för första gången rädd för mig själv och mina egna känslor.
Vad skulle jag göra med detta rum för att det skulle få frid!?

Jag gav dig tillgång till nyckel till även detta rum. Det var inte fören då solen vågade tränga sig in genomdom smutsiga rutorna som satt som en tjock dimma i dom halv ruttna fönster ramarna, frisk luft spred sig genom rummet och nu kunde jag andas där.
För första gången på många år så har jag givit mina vänner och familj tillgång till detta rum som jag har hållit gömt, inte bara för dom, men även för mig själv.
Håll inte saker gömda för dig själv och andra, du blir genomskådad fort
fast att du tror att du är så diskret som man bra kan bli.
Att släppa in en människa i ditt liv och våga prata och vara ärlig om saker och ting kommer inte bara öppna en dörr för henne/honom utan oxå en dörr för dig själv.
Blesss!!!!

Läser mitt liv som en bok

Jag läser av mitt liv som en bok, när man sitter på småtimmarna med sänglampan tänd och känner sig helt uppslukad av det spännande kapitlet, man är så trött att man knappt orkar hålla ögonen öppna, man bläddrar igenom boken snabbt, 5 sidor kvar innan dettta kapitlet är slut och ungefär 500 sidor kvar till boken är helt slut.
Men en riktig bok kan man slå igenom och stoppa undan ett tag om den blir tråkig eller för känslosam. Man kan blunda för det som står skrivet där.MEN LIVET GÅR INTE ATT BLUNDA FÖR.... DET ÄR HÄR OCH NU OCH DU MÅSTE FORTSÄTTA LEVA DET OCH DET GÅR INTE ATT LÄSA MELLAN RADERNA.
Tänk om man bara kunde stoppa undan ens eget liv i lådan i sängbordet och ta fram det när man känner sig redo för att ta tag i det igen. Tänk om det var så lätt.... eller att man kunde veta vad som var skrivit på ens nästa sidan, eller nästa kapitel, då skulle man bara kunna bläddra bort några sidor.... Men det enda man kan göra är att hoppas på att boken kommer att ha ett bra slut. Man kan bara hoppas och leva vidare.

När min Faster dog så kom jag och livet närmare varandra. Jag blev rädd för döden, jag skulle aldrig våga se den i vitögat längre med den i normalt fall sköna attityden jag har. Döden knackade försiktigt på dörren och rispar sina vassa klor längst min kropp. Döden och livet går hand i hand. Så nära varandra, som på en skör vit tråd som vi får balansera på genom alla dessa trista o mörka dagar.
Idag är det en sådann dag, när jag ligger och läser mitt liv som en bok, detta kapitel handlar om mod och att våga ta chanser.... Jag vill inte stoppa undan boken, jag tar det för vad det är och ser framemot nästa kapitel....
Hur många sidor har din bok!? Kom ihåg att det är bara du själv som skriver din egen bok.....