torsdag 25 februari 2010

En idiot till som gör intrång i min värld!


Har mött en till idiot (eller har mött 2 men den andra vill jag inte gå in på, respekt till dom inblandade haha) och denna gången var det på bussen, rättare sagt buss chauffören.
Wille och jag är på väg till hockeyträningen. När vi står och väntar på bussen kommer det ytterligare en kvinna som ska med bussen. Jag ser hur hon sneglar på Wille, och jag sneglar på henne, jag ser att hon också är Thai. Efter ett tag börjar hon prata med William, hon kan knappt nå svenska men vi både förstår henne iallafall (tror jag). För att gör en lååång historia kort, vi kliver på bussen, thai kvinnan går på före oss. Hennes busskort funkar inte, hon försöker förklara i den mån hon kan att hon nyss har köpt ett månadskort, busschauffören är otrevligt redan nu, påstår att hon inte har några pengar (?) på kortet och tvingar henne att betala fullt pris, thai kvinnan skrapar ihop 30 kronor. För det var ju absolut INGET fel på kortläsaren enligt honom (!!!???) När vi har satt oss ner i bussen så ser både jag och thai kvinnan att även dom som var efter oss i kön hade problem med kortläsaren. En kille stod på sig och säger till chauffören att han tänker allt inte betala när han redan har betalt för ett års kort. Han och dom andra i kön får gå på gratis. Thai kvinnan ber mig om hjälp, hon förstår inte varför hon skulle betala och dom andra inte behövde det. Jag tar kvinnans bussbiljett samt busskort och går fram till buss chauffören.

- Ursäkta, det var tydligen något fel på din kortläsare ändå.... Betalar du tillbaka pengarna nu eftersom hon fick betala fullpris trotts att hon hade månadskort eller vart ska vi vända oss någonstans!? Jag räcker fram biljetten och ler artigt. Lär påpekas att jag säger allt detta i en väldigt snäll ton.

- ER DO HENNES ADVOoOKATT ELLER!??? (KRAFTIG svenska med brytning) Detta får jag som svar och det ekar över hela bussen. Han spänner ögonen i mig.

Jag lyfter på ögonbrynen och blir smått chockad över hans konstiga beteende och jag fattar inte ens varför han blir så himla upprörd över en sån där skit sak. Vissa har visst svårt att erkänna att dom har haft fel. Eller så hade han tänk att stoppa dom där 30 kr rätt i fickan, vad vet jag. Jag tänker inte dra hela historien för det pallar jag inte men tillslut, efter en hetsig diskussion, så gav han med sig och lämnade tillbaka pengarna till kvinnan. Rätt ska vara rätt, så e det bara, men fy fan vilken jävla skitstövel, fattar inte varför sådana där bitter fittor kan få en anställning på ett ställe där dom möter andra människor hela dagarna, han skulle sitta i en kloak någonstans och ta hand om min skit istället, där skulle han passa, skit som skit, i mina värld är det där han hör hemma!!!


torsdag 18 februari 2010

Han: Yes, I do !... Hon: YEEESSS!




Anna och Lamin har gift sig. Jag hoppas att dom är lyckliga och kommer att leva ett händelserikt liv tillsammans. Chocken från min sida har fortfarande inte släppt. Det är inte alla "vänner" som man har som skickar ett mess på natten dagen för planerad vigsel och berättar att man "är lite busig" och ska gifta sig om några timmar typ.

Men jag är himla glad att ni har funnit varandra, och vem säger att det är fel att lägga gasen i botten!? Man lever väl bara 1 gång. Så tutar och kör gör dom verkligen, glöm inte bältet bara!

Allt gick bra
, trotts att jag fick stressa runt hela dagen för att få in personalmöten och grejjer innan klockan 14.00 *haha* Men vackert var det väl på plats i stadshuset och
dom såg lyckliga ut, båda två.

Jag som hade trott att jag skulle stå där som brudtärna på Annas stora sagobröllop och gråta till en bröllopsvals. Nu stod man där i sina gamla sneakers, ofixat hår, knappt sminkad och kikade runt på allas chockade men glada blickar. Jag tänkte på hur snabba svängar livet kan ta, om ovissheten och alla möjligheter samt överraskningar livet har att bjuda på. Jag tänker på hur våra liv såg ut för 1 år sedan och hur mycket som har hänt och förändrats. Jag tänker på Marie som ligger hemma och har kräksjukan som inte får uppleva hennes systers vigsel ( jag tycker synd om henne), tänker på Annas pappa som sitter på ett möte och inte har möjlighet att få vara med, jag tittar på Annas mamma som sitter ner på en vacker stol bredvid mig och jag funderar på vad Hon tänker på, hon ler lite och jag ser hur en liten tår börjar samla sig i hennes öga, hennes dotter är mitt uppe i att gifta sig, det måste vara en otrolig känsla. Jag hör hur Vincent stökar runt i stolen och slår huvudet, jag ler och funderar över om han förstår att det är "Mosters stora dag" idag, är det någon som har förstått det än? Jag funderar på vad alla andra tänker på, sedan blir jag iiriterad på mig själv att jag inte kan sluta tänka så himla mycket på allt och alla och att det var dax att börja koncentrera mig på vad vigselgubben säger istället. Och jag försöker att koncentrera mig men jag har får svårt att stå stilla. Min arm skakar, jag försöker att filma allt med min kamera, vad jobbigt det är att hålla armen i ett sånt där konstigt läge, efter ett tag så skakar jag så himla mycket i armen, tänk om jag har fått parkinson ?, hoppas ingen kollar på mig tänkte jag sen, men varför skulle dom göra det!? Alla är så koncentrerade på att lyssna och skåda brudparet och här står jag och tänker på mina skakningar och parkinson. Sen var ringarna bytta, Anna lägger sin hand på Lamins kind och kysser honom, vi klappar händerna och snyftar. Jag tror att allas spänning släppte då, alla blev så himla glad och skrattade lätt, jag gick fram till Anna och krama om henne och berätta hur mycket jag tycker om henne och önskade henne och Lamin alla lycka i livet, jag fäller en tår fast jag är glad.



Vigseln hade sin charm och brudparet fick det dom önskade sig. En lugn liten vigsel med dom närmaste, inge shoo och shimm, utan bara en vacker lugn vigsel med några snyftandets gäster stående runt omkring sig :) Det VAR deras sagobröllop, precis så som dom ville ha det!!

(sen så måste jag bara tillägga att jag fångade Annas brudbukett, jag lovar att hålla Er uppdaterade om jag ska gifta mig här framöver hahaha tyvärr så har jag ingen som vill gifta sig med mig för tillfället)



(och jag vet att alla sa att jag såg manisk ut över att få buketten, det var ett skämt när jag sa att jag kunde hoppa upp på Vincents axlar för att få tag i den men jag tror inte att alla förstod det, för det var det bara tur att den flög till just mig hahahahha )

Snart så står den i vårt vardagsrum!!!


Väntan är lång men snart så är den på plats!!!

lördag 13 februari 2010

Det är fler än jag som är trött på all denna snö!

Do i look like i sell drogs!?


Poppar lite här hemma i min ensamhet *haha*

Kikar runt på resor, drömmer mig bort! I Maj blir det nog en resa tror jag...
Jag vill eller nästan måste till värmen.... helst nu!

torsdag 11 februari 2010

Bitter fitta i dörren bredvid....


*Haha* Ytterligare en idiot som förgyller min vardag med en massa skratt. Jag och vovvarna var på väg ut på en kvällspromenad. För att ta sig ut ifrån min gård så lär man gå längst en gång bana på innergården. Jag känner hur en bil närmar sig (inne på innergården lär poängteras) Vi går snällt åt sidan så att hon kan komma förbi med bilen. Hon stannar, vevar ner rutan. - DU MENAR VÄL INTE ATT DU LÅTER HUNDARNA KISSA INNE PÅ GÅRDEN??? skriker den ovanligt fula kvinna i 30 års åldern från bilen. - Ursäkta!? frågar jag och kollar på henne. Redan då vill jag börja skratta. Stackars lilla tjej som stör sig på sånna skit saker. Jag ångrar mig redan att jag snällt gick åt sidan så att hon skulle komma fram med bilen. - Hundar kissar ute! Säger jag sen. Mest för att jag vill dum förklara henne. - MINA BARN LEKER FAKTISKT HÄR UTE PÅ GÅRDEN!!!!! skriker hon sen och jag förstår fortfarande inte varför hon är så himla upprörd. Hon blev så röd i ansiktet så jag trodde nästan hon satt där med en kuk i arslet. (Sen så var det faktiskt inte så att nån utav hundarna hade kissat i nån lekpark eller på gångbanan eller nått liknade, utan i en liten snödriva) - Jag har iallafall lärt mina barn att inte äta snö..... säger jag sen och ler. Kliver fram framför bilen och fortsätter att gå sakta men säkert längst gångvägen och hoppas på att hon skulle köra över oss. Himla roligt iallafall, och självklart så måste jag dela med mig utav hela händelsen. Undra om hon har haft nån hemsk upplevelse som barn där hon trodde att hon hittat apelsin isglass ute på sin innergård???