JAG ÄR DEN MEST UNDERBARA MÄNNISKAN JAG KÄNNER!
Föddes i stabila familjeförhållande med två helt fantastiska människor som föräldrar. Fick en tystlåten och lugn lillebror, rena motsattsen emot vad jag var för ett litet kryp. Han är den människan som idag har lärt mig mest om livet. Han är den smartaste människan jag vet så vilken tur att just han blev min lillebror.
Jag racade fram redan som barn så jag fick helt ärligt ha en mjuk hjälm ( kan jämnföras med en boxar skydds "hjälm") för att jag sprang in i saker och ting, speciellt föremål med hårda kanter. Medans jag sprang runt tills benen var spagetti och bulorna var ett faktum så satt min lillebror lugnt och tittade på mina bus i vagnen med sin "Lollo BA" (nyponsoppa, USHA!). Jag sprang genom min barndom och var väldigt öppen och utåtriktad som människa. Jag har inte kunnat haft en bättre start i livet än den jag har haft. Jag är lyckligt lottad.
I skolan var jag den som fick framför det som ingen annan vågade säga inför lärarna och jag ifrågasatte ALLT som jag tyckte behövas förklaras. En tyst elev är en bra elev fick jag höra utav en lärare en gång ( Fy vad idiotiskt!!!! ), men jag avbröt den där knäppa meningen med att "Barn som frågar många frågor är smarta barn och att jag kanske ställer motfrågor som är för svåra för Er att svara på. Snacka inte om saker som ni inte kan förklara sedan.". Idag så vet jag att jag gjorde dom osäkra. MEN för mig så är det självklart att en lärare i Biologi ska så gott som veta det mesta och kunna svara på alla slags frågor som ställs inom ämnet han/hon undervisar i. Läraren är där för att lära mig om ge mig kunskap, om jag inte får svar på det jag jag funderar över under hennes/hans undervisning så lär man väl kunna få fråga den frågan och hoppas på svar utan att läraren ska gå i taket. Någonstans så tror jag att dom såg mig som en konkurrent. J
ag var inte rädd för att ta en diskution med dom. Idag så tycker jag att det är himla sorgligt att det var som det var och att jag blev behandlad på det sättet jag blev behandlad på. Jag blir så fruktansvärt imponerad av lillgrabbens lärare som verkligen lyfter fram att man ska ta plats och ifrågasätta saker. Man kan ta plats utan att ta någon annans plats så att säga. Önska att jag hade haft en lärare som henne i grundskolan. Jag var smart som barn, och jag tror att det var för att jag ifrågasatte mycket och fick utifrån det oftast en djupare förklaring till varför saker var som dom var (vissa undantag, vissa lärare är under utbildade).
Gymnasium trallade jag genom, festade mycket och tyvärr så tappade jag bort mig själv där ett tag. Umgicks med väldigt äventyrslystna människor som jag drogs med på helt sinnesjuka grejjer tillsammans med. Jag ryckte på axlarna åt ALLT och brydde mig varken om mig själv eller folk i min närhet. Fuck the world var typ mitt motto.
MEN jag hade en galen stark kärlek till min familj (trotts att jag vet att jag skadat dom många gånger), något som jag aldrig kommer att tappa bort, vi har ett tajt familjeband, trotts att mina föräldrar skiljde sig rätt så tidigt, tror jag var runt 14år, så gick skilda vägar som vänner, inte bara för oss barn, utan för att dom verkligen fortfarande ville vara vänner med varandra ( underlättar juh mycket ). Vi träffas OFTA allihopa och har det super trevligt tillsammans. Det finns inget i hela denna värld som är lika vacker som våran relation med varandra som familj.
Student kom och jag korkade champagnen och stack ut och reste med mina vänner och ett helt nytt liv väntade runt hörnet.
Började att arbeta inom vården för 10 år sedan och är jag tyvärr ( tanken på dåliga löner) fortfarande kvar där och stökar. Jag har alltid haft en färdighet för att arbeta med människor. Social och framåt som jag är kan jag säga att jag vet att jag jobbar inom vården för en anledning, och det är för att jag är sååå himla bra att ta människor som dom är och jag ha lätt att sätta mig i andras situationer på bästa möjliga sätt. Just nu så arbetar jag nätter och trivs super bra.
Jag är djup och jag älskar att hålla min hjärna igång med tankar om livet, varför?, hur!?, vart!? osv. osv. Meningen med livet är att finna meningen med livet.... Ibland sover hjärnan, tycker att den har gjort det dom senaste 2 åren *HAHA* men jag ska snart ta tag i mitt "tänkade" igen. Dagdrömma och filosofera är grejer det! Saknar det faktiskt. Jag skulle behöva plocka fram lite tankar och damma av dom.
Ni som känner mig vet att jag är fruktansvärt envis och att jag försöker ta ett steg framåt i rätt riktning istället för 2-3 steg bakåt (som skulle behövas ibland). Men visst är det vissa gånger som jag har sprungit helt fel väg i några mil utan vetskap om att jag är påväg i helt fel riktning, men vilken tur att jag har min familj och mina vänner som inbyggda bromsklossar på fötterna som saktar ner min fart och får mig att tänka igenom saker och inte vara så godtrogen, alltid.
Att vara envis är både en bra och en dålig sida hos mig.
Lyssnar på musik när jag är deppig och jag löser alltid mina egna problem, för i slutändan så har jag bara mig själv och jag måste lära mig utav mina misstag och se till att aldrig gör om samma miss igen! Genom att lösa
mina egna problem utan att involvera andra i min närhet så har jag lärt mig mycket om mig själv och om hur stark jag verkligen är, trotts att jag känt mig himla svag ibland. Jag känner mig själv bäst och vem kan då ge dom bästa råden till mig!? Självklart JAG själv. Om man söker en hjälpande hand så se ner emot din högra arm för där sitter den fastkopplad med din hanled. JAG REKOMMENDERAR DOCK INTE DETTA, MAN ÄR INTE ALLTID ENSAM STARK!!! Jag är en bra lyssnare och jag har spenderat många timmar av mitt liv att lyssna på mina nära och käras hjärtkrossande berättelser. Jag har dock tagit många steg bort också (förr så sprang man runt och var ALLS psykolog, MEN VART FAN FANNS ALLA NÄR JAG BEHÖVDE DOM!??? ) för jag vet att jag lägger för mycket av mina "vänners" problem på mina axlar, det orkar jag inte att bära längre. Men jag försöker finnas där när det verkligen gäller.Jag hörde en gång smart människa säga "Spendera inte för mycket tid på en människa som inte är villig att spendera sin tid på dig". Det var en riktig väckerklocka för mig!!!!
Jag är en galen romantiker med många bollar i luften. Om jag hade haft ekonomin att bädda sängen men rosenblad och bjuda på flotta middagar så hade jag gjort det för jämnan. Jag hade införskaffa en vacker brasa och en fin pläd som vi kunde ligga och mysa på och äta färska frukter som vi doppar i chokladfontänen. Men det blir väl iallafall ett kärleksbrev eller två ibland. Vet fortfarande inte om jag har fått upplevt den sanna kärleken än trotts års långa förhållande. Det kan lika gärna bara har varit/vara en illusion. Många säger att man vet om man älskar nån! Men hur kan man veta det, vad ska man jämnföra med!? Den frågan har jag velat haft svar på i många många år. Jag hoppas jag har älskat en annan människa iallafall och att jag även har/är älskad på riktigt. Jag älskar mig själv iallafall (och det är himla svårt!) så jag är väl e bra bit på vägen till att älska någon annan.
Sedan är jag stört förtjust i smarta människor som inte är rädd för att ta en djup diskussion med mig, inte många som vågar det. Min bror sa en gång (för längesen) att den partnern som kan ta ner dig på jorden (och sätta mig på plats...) är den
människan som jag kommer respektera mer än någon annan! Det säger så himla mycket om både mig och vad jag behöver i livet. *HAHA*Festa har jag lagt på hyllan för mer än 2 år sedan. Krogen och allt som hör där till finns inte ens i min värld längre. Det är absolut inget jag saknar med kroglivet FÖRUTOM dom människorna som jag umgicks med då. Den sociala biten lixom. Dom var inte mina vänner men dom var sköna människor att umgås med och bara chilla och ha roligt med. *MISS MISS*
Mitt liv består idag utav att jobba och mysa med lillgrabben. Jag är så nöjd med mig själv att jag har mognat så himla mycket. Jag är stolt över att jag klara av att ta ett sådant himla stort ansvar att ha ett barn under mina vakande vingar.
MEN det är en konstig känsla att börja bli vuxen, samtidigt så känns det spännande också.
Jag tror jag är REDO för det nu... ÄR DU!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar