Jag
har haft det bra, bättre än vad jag någonsin skulle kunna tro att jag skulle kunna ha det.Nu sitter jag här med mitt snäckarmband, solbränd, lycklig, tankspritt, splittrad och har en stor klump i bröstet, känslorna är blandade. Jag tänker på "G", våran älskade taxi snubbe som
körde runt oss hela dagarna och fick stå ut med våra äventyr på guppiga vägar inne i byarna, flummigaste killen jag har träffat i hela mitt liv och jag hade sjukt rolig tillsammans med honom. Jag tänker på mig och Vincent, vi plockade krabbor på stranden och samlade dom i en hink för att han sen skulle kunna visa hans pappa dagens fångst. Jag tänker på hur vågorna slog emot min rygg och när jag nästan svalde halva havet och fick en salt kick. Jag tänker på alla glada och vackra människor som jag spridigt lycka i mitt liv. Utelivet och alla skysta dansare. 
Men jag tänker också på den lilla flickan med det tuffsiga håret som med tårar i ögonen står utanför den lerbyggda skolan och kollar in genom dörren, hon får inte komma in, hennes familj hade inte råd att köpa henne en skoluniform, jag funderar på om hon ens hade en familj över huvudtaget. Jag tänker på dom små flickorna i smutsiga kläder som satt avdeckad i gassande sol längst en husvägg på en nerskräpad gata. Jag tänker på pojken med leksaksbilen han hade gjort själv utav en oljeflaska och konservburkar Jag tänker på Ana och hennes familj. Jag tänker på alla barn som sträcker ut sina armar emot dig och vill ha din uppmärksamhet. Jag tänker på den magra kvinnan som bar sitt sjuka barn på ryggen, Hoda, barnets ögon var variga, kinderna spruckna, och hennes snor rann långt ner på hakan, hon var 5 månader. Jag tänker på juice killarna på stranden som jobbade hela dagarna och försökte få sin juice såld för ynka 1000 i månaden ( ca:275 svenska kronor), en säck ris kostar 800, 
och med 200:- över kommer man inte långt ( inte ens 75 svenska kronor). Jag tänker på all prostitution bland unga män och kvinnor och jag tänker på alla äckliga européer som åker ner och köper en annan människa själ för små pengar. Jag tänker på killen som hade fått sina dreads av skärda av militären helt utan anledning, bara för att dom kan och har den makten, jag tänker på förnedringen i hans glansiga ögon när han berättade det, han stryker sig över hans nu kala huvud.Jag tänker på hur bra jag har det. Med tårar i ögonen skämms jag nästan över det liv jag lever här hemma.... Jag skäms över att jag kan köpa en drink där nere för samma kostnad som en månads lön eller för samma pris en prostituerad tar för en "natt".
Vi har mycket med mig i ryggsäcken hem, det är jobbigt och jag har mycket att bearbeta.
Vi alla tog den här semesten olika, lyckliga i det uppbyggada paradiset eller känslomessigt tagen av Gambias verklighet.... Vissa blundar MEN det kan inte jag göra.Welcome 2 reallity
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar