Ibland så vill jag vara här i nuet men jag flyger lätt iväg i min egen värld där krav och förpliktelser inte existerar.
Jag bygger upp en tjock mur runt omkring mig och knuffar bort dom som betyder mest
för mig i mitt liv "bara" för att jag inte pallar. Jag orkar inte med att ta itu med saker och ting som jag egentligen borde ta tag i och då menar jag framförallt att
tag tag i min själv och min livs situation. Att inte känns igen sig själv längre eller känna att man har hunnit med att lära känna den människan jag blivit under dom senaste åren. "Fått barn" och denna viktresan som jag gått igenom har förändrat mig, förhoppningsvis till det bättre. Men allt har gått så himla snabbt och jag har inte riktigt hunnit att landa i nuhet. En klok vän sa till mig igår på telefon att
"- Ni kvinnor spenderar för mycket tid på att titta på Er själva i spegeln och letar efter alla fel och brister att ni glömmer bort vilka ni egentligen är! Du är en vacker människa som kommer få en fin plats i paradiset. Se vad du har presterat och vad du gör för "din" son. Titta på dig själv och se hur himla fin du är och alltid har varit, ta vara på dagen idag stället för att oroa dig över framtiden. ALLA pusselbitar kommer falla på plats av sig själv gumman. ". När han sa det där så fick jag tårar i ögonen och han prickade verkligen rätt med allt han sa. Jag behövde VERKLIGEN VERKLIGEN VERKLIGEN höra dom där orden. Jag hoppas att jag formas av världens hinder och att jag lär mig av mina misstag. Jag måste gör det som är bäst för mig själv för att klara av att älska någon annan, jag har förstått det.
Men frågorna är många...
Måste man veta vart man är påväg? Måste man ha massvis med drömmar? Måste man veta vad kärlek är? Måste man älska sig själv för att kunna älska någon annan? Måste man veta ALLT om ALLT för att kunna lyckas med livet och vara lycklig?????
Jag bygger upp en tjock mur runt omkring mig och knuffar bort dom som betyder mest
för mig i mitt liv "bara" för att jag inte pallar. Jag orkar inte med att ta itu med saker och ting som jag egentligen borde ta tag i och då menar jag framförallt att
tag tag i min själv och min livs situation. Att inte känns igen sig själv längre eller känna att man har hunnit med att lära känna den människan jag blivit under dom senaste åren. "Fått barn" och denna viktresan som jag gått igenom har förändrat mig, förhoppningsvis till det bättre. Men allt har gått så himla snabbt och jag har inte riktigt hunnit att landa i nuhet. En klok vän sa till mig igår på telefon att
"- Ni kvinnor spenderar för mycket tid på att titta på Er själva i spegeln och letar efter alla fel och brister att ni glömmer bort vilka ni egentligen är! Du är en vacker människa som kommer få en fin plats i paradiset. Se vad du har presterat och vad du gör för "din" son. Titta på dig själv och se hur himla fin du är och alltid har varit, ta vara på dagen idag stället för att oroa dig över framtiden. ALLA pusselbitar kommer falla på plats av sig själv gumman. ". När han sa det där så fick jag tårar i ögonen och han prickade verkligen rätt med allt han sa. Jag behövde VERKLIGEN VERKLIGEN VERKLIGEN höra dom där orden. Jag hoppas att jag formas av världens hinder och att jag lär mig av mina misstag. Jag måste gör det som är bäst för mig själv för att klara av att älska någon annan, jag har förstått det.
Men frågorna är många...
Måste man veta vart man är påväg? Måste man ha massvis med drömmar? Måste man veta vad kärlek är? Måste man älska sig själv för att kunna älska någon annan? Måste man veta ALLT om ALLT för att kunna lyckas med livet och vara lycklig?????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar