....ADOPTION.
Dom senaste 4 åren så har jag dagligen tänkt på detta med adoption, läst på internet, följt adoptions resor via bloggar, varit i kontakt med socialtjänsten.
Vissa dagar så känner jag en väldigt intensiv längtan efter barn, en riktig kärnfamilj.
Jag har inga som helst problem med att skaffa barn på det "normala" sättet (så att säga) men att få chansen att få adoptera skulle vara så himla fint. När William kom in i min familj (sådär på riktigt) och jag "fick barn" så hände det något inom mig, något som jag tror man bara kan känna när man är/blir mamma.
En väldigt speciell känsla av lycka, rädsla, kärlek och förväntan.
Han väckte en ännu starkare känsla inom mig att skaffa flera barn.
Varje dag sedan jag var 10 år så har jag längtat efter att få vara Mamma.
"Mamma" för mig då var att bli gravid
(och alla vet ju hur man blir det så det behöver jag inte gå in på),
bära runt detta lilla knyte i magen i
9 kalendermånader, 10 graviditetsmånader, 40 veckor, 280 dagar.
Men idag så ser jag på det med helt andra ögon, SJÄLVKLART vill jag få uppleva denna vackra gåva vi kvinnor har fått att få vara gravid MEN samtidigt känns det väldigt viktigt för mig att ÄVEN få chansen att adoptera.
Jag tycker att det är något som ni alla borde kolla upp.
För mig känns det lika fint varesig HUR man gått tillväga för att få sitt barn, om väntan blir längre än 9 månader så lovar jag Er att väntan är värd all möda.
Jag är så himla lycklig att jag får dela mitt liv med William och jag hoppas verkligen att våran familj blir större i framtiden, än så länge så nöjer jag mig med det jag har och uppskattar det mer än vad jag kan beskriva.
ÄLSKAR ER ALLA, min lilla familj!
Dom senaste 4 åren så har jag dagligen tänkt på detta med adoption, läst på internet, följt adoptions resor via bloggar, varit i kontakt med socialtjänsten.
Vissa dagar så känner jag en väldigt intensiv längtan efter barn, en riktig kärnfamilj.
Jag har inga som helst problem med att skaffa barn på det "normala" sättet (så att säga) men att få chansen att få adoptera skulle vara så himla fint. När William kom in i min familj (sådär på riktigt) och jag "fick barn" så hände det något inom mig, något som jag tror man bara kan känna när man är/blir mamma.
En väldigt speciell känsla av lycka, rädsla, kärlek och förväntan.
Han väckte en ännu starkare känsla inom mig att skaffa flera barn.
Varje dag sedan jag var 10 år så har jag längtat efter att få vara Mamma.
"Mamma" för mig då var att bli gravid
(och alla vet ju hur man blir det så det behöver jag inte gå in på),
bära runt detta lilla knyte i magen i
9 kalendermånader, 10 graviditetsmånader, 40 veckor, 280 dagar.
Men idag så ser jag på det med helt andra ögon, SJÄLVKLART vill jag få uppleva denna vackra gåva vi kvinnor har fått att få vara gravid MEN samtidigt känns det väldigt viktigt för mig att ÄVEN få chansen att adoptera.
Jag tycker att det är något som ni alla borde kolla upp.
För mig känns det lika fint varesig HUR man gått tillväga för att få sitt barn, om väntan blir längre än 9 månader så lovar jag Er att väntan är värd all möda.
Jag är så himla lycklig att jag får dela mitt liv med William och jag hoppas verkligen att våran familj blir större i framtiden, än så länge så nöjer jag mig med det jag har och uppskattar det mer än vad jag kan beskriva.
ÄLSKAR ER ALLA, min lilla familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar