VI ÄR INDIVIDER. SÖKER IDENTITETER. BEGRÄNSAS AV RÄDSLAN INNAN VI LÄRT OSS ATT UTNYTTJA DEN. KAN OMÖJLIGT BLI NÖJDA MED DE KRAV SOM STÄLLS, MEN SKULLE HELLER ALDRIG KOMMA NÅGONSTANS UTAN DEM.
fredag 9 september 2011
"- Ursäkta men känner vi varandra!?"
För ett par veckor sedan när jag hoppade på bussen från Andersberg, hade jobbat natt och såg riktigt sliten ut, så mötte jag denna konstiga snubbe för första gången.
Jag: "- En vuxen." Lägger fram 30 :- (känner mig alltid rånad nu när jag åker buss, fuck vad dyrt det är alltså!)
Busschauffören: "- När blev du vuxen då? Du kommer behöva vara med i lyxfällan snart."
Han tar betalt för en ungdom. Jag ler men känner mig lite förvirrad. Konstig han var. Jag sätter mig lääängst bak i bussen så han inte får för sig att han ska börja snacka med mig.
Idag när jag står och väntar på bussen inne i stan så känner jag att någon står himla nära mig, snett bakom. Jag vänder mig om och ser buss chauffören stå bakom mig som jag innan träffat på bussen från Andersberg.
Busschauffören: "- Gla´ du ser ut då !"
Jag: "- Va!? Ok...." Jag tar ett steg framåt. Bussen har kommit och jag hoppas på att han ska öppna dörrarna så att jag slipper denna konstiga karl.
Busschauffören: "- Vart har du varit då?" (han pratar nu med min rygg)
Jag: "Öh... på stan. (?)" Jag står fortfarande med ryggen vänd emot honom.
Busschauffören: "- Köp något roligt!?" Kön börjar rör på sig.
Jag: "Nej!" Jag kliver på bussen och går och sätter mig bredvid en dam. Busschauffören går efter och sätter sig bakom mig. Brukar inte dom sitta ifrån och snick snacka med sin kollega!? Jag suckar. Bussresan på typ 6 minuter håller han tyst. SKÖNT! Jag funderar på om han tror att jag är någon annan eller är det så att vi har träffats förr utan att jag kommer ihåg honom. Gemensamma vänner kanske!?
SJÄLVKLART, så kliver vi av på samma ställe. Jag först, han efter.
Busschauffören: "Jaha, då är vi här igen!" Han glider upp bredvid mig.
Jag: "- Jaha? Fattar inte riktigt vad du menar." Jag tittar inte ens på honom.
Jag fortsätter: "Du får ursäkta men känner vi varandra eller?" Jag möter hand blick.
Busschauffören: "Jag vet inte. Det får du svara på." Han ler. Jag känner lite obehag.
Busschauffören fortsätter: "Är det här du bor?" Han tittar emot mitt hus.
Jag: "- Nej... eller.... Alltså det här känns lite konstigt... HEJ DÅ! "
Busschauffören: "- Jag vet vem du är.... kommer ihåg dig sedan förr."
Jag: "- Ok. Men hej då!"
Jag svänger in emot mitt hus, raska steg. Jag vänder mig inte om.
Fy vilken konstig snubbe alltså och det känns väl sådär att chansen är rätt
stor att vi stöter på varandra igen. Undra om jag nästa gång ska försöka fälla krokben på honom, bara för skoj skull. Idag så är han på min shit list iallafall.
PUNKT SLUT!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar