Jag kan skratta åt det nu men ni kan inte ens förstå hur lack jag var den där dagen Mars.
Detta inlägg är kopierat från min gamla blogg.
Tänkte att det kanske skulle kunna vara lite roligt att läsa...
Hahha, sitter själv och små skrattar till det nu men det gjorde jag f-n inte då GRRRRR.
Eveline var på krigsstigen!
___________________________
Han fyllde bara Bomben med mer dynamit för varje "sne steg" han tog, konstigt att det tog en sådan lång tid innan stubinen tog Eld och bomben exploderade. Jag vakade över honom som en hök som seglade på dom smekande vindarna. Jag såg ALLT, men jag var tyst som musen och fortsatte mitt spaningsarbete, jag såg varje liten rörelse och blinkning. Jag visste precis hur hans kroppspråk var när han ljög. Hans själ speglade sig i hans ögon, han trodde säkert att han var smartare än mig, men som en uggla som spanar efter möss i nattens sken så var jag den smartaste, U can´t play the player, jag hade sett hans spelkort för längesedan....Han kastade in lite mer dynamit och nu var bomben verkligen fullpackad, den tryckte hårt emot mitt bröst, det gjorde riktigt ont ibland faktiskt.
Söndagen den 8/3 Kl:04.45 detonerade bomben, hela huset skakade och jag såg hur hans bruna hundögon fylldes med stora tårar. Som en självmordbombare gick jag in i den inrökta lägenheten, det luktade lite öl och jag hörde hur folk snarkade och vände sig på dom fjädrande madrasserna, hela vardagsrummet var fullt med avdeckade fyllekajjor, inkl. mitt offer, han hade grötat in sig i en tvåsitts soffa och jag visste att han skulle få världens ryggskott på tanken på att han låg som en säl över armstödet, hans ansikte var helt blodfyllt, några nålstick och jag hade fått mig en riktigt fin Fontän.Jag drog ut hyllsan, alla vaknade, den lilla bomben som inte var större än en knappnålshuvud för 11 månader sedan var nu stor som ett bowlingklot. 14 yrvakna ögon var riktad emot mig, men jag såg bara dina, och sen högg jag som en stressad kobra, om och om igen......Jag såg hur du sakta sjönk ihop utav allt gift jag spottade på dig... OCH FÖR FÖRSTA GÅNGEN, insåg du nog att jag var borta för ALLTID! Som en blöt hund kröp du upp i ett ett mörkt hörn, men du denna gång kunde inte rymma utan du fick sitta där och suga åt dig varje litet ord jag sa.
Hur mycket jag än gillar dig så håller jag mitt huvud högre än giraffernas i Tanzanias vyer.
Bye bye Baby!
Detta inlägg är kopierat från min gamla blogg.
Tänkte att det kanske skulle kunna vara lite roligt att läsa...
Hahha, sitter själv och små skrattar till det nu men det gjorde jag f-n inte då GRRRRR.
Eveline var på krigsstigen!
___________________________
Han fyllde bara Bomben med mer dynamit för varje "sne steg" han tog, konstigt att det tog en sådan lång tid innan stubinen tog Eld och bomben exploderade. Jag vakade över honom som en hök som seglade på dom smekande vindarna. Jag såg ALLT, men jag var tyst som musen och fortsatte mitt spaningsarbete, jag såg varje liten rörelse och blinkning. Jag visste precis hur hans kroppspråk var när han ljög. Hans själ speglade sig i hans ögon, han trodde säkert att han var smartare än mig, men som en uggla som spanar efter möss i nattens sken så var jag den smartaste, U can´t play the player, jag hade sett hans spelkort för längesedan....Han kastade in lite mer dynamit och nu var bomben verkligen fullpackad, den tryckte hårt emot mitt bröst, det gjorde riktigt ont ibland faktiskt.
Söndagen den 8/3 Kl:04.45 detonerade bomben, hela huset skakade och jag såg hur hans bruna hundögon fylldes med stora tårar. Som en självmordbombare gick jag in i den inrökta lägenheten, det luktade lite öl och jag hörde hur folk snarkade och vände sig på dom fjädrande madrasserna, hela vardagsrummet var fullt med avdeckade fyllekajjor, inkl. mitt offer, han hade grötat in sig i en tvåsitts soffa och jag visste att han skulle få världens ryggskott på tanken på att han låg som en säl över armstödet, hans ansikte var helt blodfyllt, några nålstick och jag hade fått mig en riktigt fin Fontän.Jag drog ut hyllsan, alla vaknade, den lilla bomben som inte var större än en knappnålshuvud för 11 månader sedan var nu stor som ett bowlingklot. 14 yrvakna ögon var riktad emot mig, men jag såg bara dina, och sen högg jag som en stressad kobra, om och om igen......Jag såg hur du sakta sjönk ihop utav allt gift jag spottade på dig... OCH FÖR FÖRSTA GÅNGEN, insåg du nog att jag var borta för ALLTID! Som en blöt hund kröp du upp i ett ett mörkt hörn, men du denna gång kunde inte rymma utan du fick sitta där och suga åt dig varje litet ord jag sa.
Hur mycket jag än gillar dig så håller jag mitt huvud högre än giraffernas i Tanzanias vyer.
Bye bye Baby!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar