...SJÄLVMORD!
9 BOKSTÄVER.
S-J-Ä-L-V-M-O-R-D..........

När jag var 17 år så upplevde jag något som jag kommer att
få bära med mig rest utav mitt liv.
Min mobil ringde sent på kvällen, jag halvsov men vaknade utav det ringande ljudet, jag var trött och min första tanke var att skita i att svara. Det slutade ringa. Men jag kunde inte somna om. Letade efter min mobil i mörkret, hittar den efter många om och men. Ett missat samtal ifrån en vän till mig. Testar att ringa tillbaka men hon svarade inte. Ringer igen och en ledsen vän svara på andra sidan. Hon har det jobbigt med sin pojkvän och kände sig ensam, förvirrad och uppgiven. Hon gråter länge men efter ett tag så säger hon att allt
kändes bättre och hon ville gå och lägga sig.
Hon berättade vilken bra vän jag var som hade lyssnat på hennes "skitsaker"
(som hon uttryckte det).
Jag frågade gång på gång om hon ville att jag skulle komma över till henne men hon sa bestämt "NEJ, vi ses imorgon!". Vi lägger på. En konstig känsla spred sig i min kropp. Det kändes inte rätt. Jag måste åka dit. Ringer pappa och ber honom att skjussa mig hem till henne men han berättar att han redan "gjort kväller" och ska snart gå och lägga sig efter som klockan är så mycket. Om jag tar bussen (som gick 1 gång i timmen) så kommer jag inte komma fram till henne fören efter 1 1/2 timme ungefär. Taxi var inte ens att tänka på när man bara hade 500 kr på ett ungefär att röra sig på i månaden. Från ingenstanns så ringer min pappa tillbaka till mig. "Klä på dig, jag kommer nu!" Kastade på mig kläderna. Väl framme vid hennes hus så var den stora dörren in till huset låst (brukar alltid vara öppen....), jag ringer på 1, 2 ,3 gånger på hennes porttelefon men ingen svara. Jag ringer på hennes mobil men hon svara inte.... Jag går runt huset och kikar upp i fönsterna, tv är på och lamporna är tända. Detta var ett hus med 3-4 lägenheter så jag knackar på fönstret hos en granne och dom kommer ned och öppnar dörren åt mig. Fram till ytterdörren som konstigt nog står på glänt?? Kliver in i hallen, plask blött, vatten täcker större delen utav hallgolvet.... Jag hör att duschen står och rinner. Ropar hennes namn flera gånger utan svar. Jag vet att något är fel.... Det knyter sig en bamseklump i min mage. Jag ville bara vända och springa därifrån. Springer in och drar upp dörren till badrummet. Ingen där men det ligger spya och tabletter på golvet. Stänger av duschen och springer vidare ut till allrummet. Där ligger hon, min vän, helt naken och blöt i sin egen spya... Jag förstår snabbt att hon har försökt tagit sitt liv. Min första reaktion var att jag blev så himla arg. Jag kommer ihåg att jag skrek "VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR!!!!!".

Kastar mig på golvet bredvid henne och jag lyfter upp henne emot mina knän. Ringer 112, sätter på högtalaren, lägger telefonen på golvet bredvid oss. Letar efter hennes puls. Ger henne en smäll på kinden. Hon gnyr men hon försvinner snabbt igen. Jag ser att hon har svalt hur mycket tabletter som helst med tanken på hur många burkar och tomma kartor som pryder golvet. Jag trycker ned mina fingrar i hennes hals samtidigt som jag skriker till kvinnan som svara på larmcentralen att dom måste skicka en ambulans. Hennes kräkreflexer funkar inte och jag förstår att hennes kropp håller på att lägga av. Hon håller på att dö. Adressen, vart ska dom skicka ambulansen... fan vad bor hon på för jävla adress. Springer in till köket och river ut ett skåp med papper, adressen MÅSTE stå nånstanns. Hittar den och ambulans männen från akutbilen kommer inspringande efter 7 lååånga minuter och ambulansen är på plats strax efter det. Jag följer med upp på akuten men jag får inte följa med in på rummet..... folk springer in och ut ur rummet, maskiner dras dit och ut. Jag väntade och väntade..... aldrig känt mig så ensam som då.... jag vet inte varför jag inte ringde nån, allt stod lixom bara still. Tror jag befann mig i någon slags chock. En man kommer ut ur rummet och frågar om jag är anhörig. "Ja, hon är min vän, det var jag som ringde efter ambulansen.... Hur mår hon?". Han får såklart inte svara på några frågor eftersom jag inte är släkt med henne. Han berättar iallafall att jag fick gå in till henne men att hon sover, hon ska snart förflyttas till hjärt och lung avd. Han berättar även att hon för tillfället inte ser något men att hennes syn förhoppningsvis kommer tillbaka men det är svårt att veta nu eftersom dom inte vet hur mycket skada tab. har gjort på hjärnan.... Jag ringer hennes familj och hennes pojkvän. Varför jag inte gjorde det innan kan jag inte svara på. Hon förflyttas till hjärt och lung avd. och ligger bevakad där under några dygn.

När jag kommer hem igen och allt fick lägga sig så började jag känna ett sådant himla hat gentemot henne. Hur hon kunde utsätta mig för det här. Tänk om jag inte hade åkt dit, tänk om pappa inte hade kunnat skjussa mig då hade jag kommit dit fört sent, tänk om hon hade dött då hade jag fått leva hela mitt liv med skuld över att jag inte hade räddat henne.
En lycka över att hon levde men en ilska över dom såren som nu fanns inom mig.
Väldigt svårt att förklara.

IDAG KÄNNER JAG ABSOLUT INGET HAT ELLER ILSKA, BARA GLÄDJE ÖVER ATT HON LEVER OCH MÅR BRA.

Vår relation blev aldrig det samma igen, vi slutade umgås efter nått år. Idag cirka 11 år senare så har jag bearbetat denna händelse och jag vet att även hon har gjort det. Hon flyttade härifrån för länge länge sen men jag stötte på henne en gång för några år sedan, härligt att se att hon mådde bra.

Tyvärr så har några andra i min närhet sett självmord som den ända lösningen. Vi kommer alla få bära med oss den stora frågan "VARFÖR!?" eller "Hade vi kunnat göra något?". Jag har läst många böcker och träffat många kloka pedagoger men ingen har det ultimata svaret som jag alltid kommer att söka.

Jag har svårt att acceptera att självmord är den "vanligaste" anledningen till att unga dör idag.

VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR, ÖPPET OCH LÄÄÄNGE!

VI MÅSTE LÄRA OSS SIGNALERNA PÅ DEPRESSION.
EN KÄNSLA AV HOPPLÖSHET, EN BRIST PÅ FRAMTIDSTRO ELLER LÅG VÄRDERING AV DET EGNA LIVET ÄR VANLIGA TECKEN SOM KOPPLAS TILL DEPRESSION,
en stor majoritet av dom som tar sitt liv är deprimerade.
Sedan så finns det självklart dom fallen av självmord som kommer en
"överrakning" för omgivningen,
den berörda behöver alltså inte alls har visat något/några speciella tendenser till att ta sitt liv överhuvudtaget.

Vårdguiden skriver följande:

Självmord hos unga

Självmord hos unga upplevs ofta som oväntat för omgivningen, men många gånger har problem av olika slag funnits under en längre tid. Det finns hjälp att få om du har självmordstankar eller andra problem. Tveka inte att söka hjälp. Kontakta en ungdomsmottagning eller den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Trots att fler flickor försöker ta sitt liv är det fler pojkar som verkligen dör genom självmord. I Sverige tog 147 ungdomar mellan 15 och 24 år sitt liv 2010. Samma år tog även fyra barn, som var yngre än 14 år, sitt liv. Av dem var två pojkar och två flickor.

När en ung människa försöker ta sitt liv upplevs det ofta som plötsligt och oväntat för omgivningen. Ofta har problem av olika slag funnits under en längre tid, utan att ens den nära omgivningen har känt till det.

För en del ungdomar är självmordsprocessen mycket lång och kan pågå under flera år. Det börjar ofta med självmordstankar som med tiden kan bli allvarliga och leda till självmordsförsök. Hos andra är processen mycket kort. Det är därför viktigt att ungdomar som har självmordstankar upptäcks och får hjälp omedelbart.

Gemensamt för dem som försöker ta sitt liv är en sårbarhet och en stor mottaglighet för livets motgångar. Sårbarheten kan bero på ärftlighet, men också på svåra upplevelser eller en svår livssituation.

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som beror på någon traumatisk händelse som till exempel krig, övergrepp, misshandel eller liknande kan ge självmordstankar. Självmordsbenägna ungdomar har ofta varit utsatta för känslomässiga trauman och vuxnas konflikter. Andra orsaker kan vara depression, psykoser, personlighetsstörningar eller missbruk.

Ett självmordsförsök utlöses ofta av en uppskakande händelse som ett gräl eller brytning med någon som står en nära eller av misslyckanden i skolan. Den som är sårbar kan uppleva konflikter och misslyckanden mycket starkare än vad andra gör. Att känna sig kränkt kan framkalla känslor av bottenlös förtvivlan och stark ilska. Finns ingen hjälp att få kan självmord kännas som den enda utvägen.

Förebygga självmord

Om du är ung och har självmordstankar är det viktigt att du talar med någon närstående om dina problem. Du behöver inte må så dåligt som du gör. Det finns lösningar på mer än man kan tro när allt känns svart. Om du saknar någon att tala med ska du inte tveka att söka professionell hjälp.

Som förälder och nära anhörig har man alltid ett stort ansvar gentemot sina barn. Föräldrar som mår bra själva orkar i allmänhet vara lyhörda för sitt barns sinnesstämning. Om man som förälder brottas med egna problem är det svårare att läsa av sitt barns signaler. En problematisk familjesituation påverkar också barnens förmåga att handskas med motgångar eller känslomässigt svåra situationer.

Många ungdomar som är självmordsbenägna har svårt att tala om sina problem och känslor med vuxna eller andra ungdomar. De varningssignaler som ungdomar ger kan vara svåra för omgivningen att tolka och förstå.

Att tala öppet med varandra och sina barn om det som är svårt är viktigt och befriande för alla parter. Att tala om självmordstankar och självmord framkallar inte handlingen. Det kan istället vara ett sätt att få upp tankarna till ytan och öka medvetenheten om behovet av hjälp.

En tonåring som är avvisande och fientlig bär ibland på känslor som kan vara svåra att sätta ord på. Här är det viktigt att som förälder, anhörig eller vän försöka att inte ge upp. Ett viktigt råd är att söka professionell hjälp för det som man inte klarar av själv.

Fråga om råd

Undrar du över något som rör psykisk ohälsa? Kanske har någon annan undrat samma sak. På Vårdguidens webbplats kan du leta upp din fråga, eller ställa en egen fråga, till personal inom vården. De som svarar kan inte besvara alla frågor.

Du kan även ställa en fråga om psykisk ohälsa och få ett personligt svar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Här får alla svar.

BUP har en egen frågetjänst där du som är upp till 18 år kan ställa anonyma frågor och få svar.

Genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter kan du även ställa frågor till en sjuksköterska och få ett personligt svar inom en timme.

Du kan när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är skriven på.

För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.

Sök vård

Det finns hjälp att få om du är ung och har självmordstankar eller andra problem. Tveka inte att söka hjälp.

Om du behöver akut hjälp och är under 18 år kan du dagtid vända dig till någon av BUP:s öppenvårdsmottagningar. Kvällar och helger har BUP-klinikens akutenhet öppet för barn och unga i hela länet.
Om du går i skolan kanske det finns en skolpsykolog du kan tala med. Annars kan du vända dig till ungdomsmottagningen, som kan erbjuda dig att få tala med en psykolog.
Du kan också få hjälp genom din vårdcentral. Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Om du har en kamrat som verkar nedstämd, eller som berättar för dig om sina självmordstankar, är det viktigt att du försöker vara ett stöd. Försök att få din kamrat att tala med någon vuxen eller ta kontakt med en psykolog. Tveka inte att själv tala med en vuxen om en kamrat har berättat om sina självmordstankar. Det kan rädda din kompis liv.
Om du är förälder och du upplever att ditt barn är nedstämt och svårt att få kontakt med under en längre period bör du söka professionell hjälp. Önskan att få hjälp är hos unga med självmordstankar större än viljan att sluta sitt liv.

Stödtelefon

Ibland kan det räcka med att få prata med någon. Det finns flera telefonnummer att ringa om du behöver stöd. Samtliga kontakter nedan har tystnadsplikt.

Behandling

Akut

En ung person som kommer in till sjukhus efter ett självmordsförsök lämnas inte ensam och skrivs inte ut igen innan läkaren och psykologen, i samråd med föräldrar eller vårdnadshavare, bedömer vilken behandling som behövs. Syftet med den akuta behandlingen är att skydda den unge mot nya självmordsförsök.

En psykiatrisk och psykologisk bedömning görs för att kunna bestämma behandlingsform, som i det första skedet bör vara läkemedel och samtal med psykolog. Ofta deltar hela familjen i samtal och ibland kan alla familjemedlemmarna få enskilda samtal. Det är viktigt att den unge känner att det finns personer till hands för stöd. Om läkaren bedömer att det finns en fortsatt risk för självmordförsök får personen stanna kvar på sjukhuset.

Ibland vill inte den unge personen ta emot hjälp, men målet med mottagandet och vistelsen på sjukhuset är att skapa motivation för att ta emot stöd och hjälp utifrån i form av samtalsterapi.

I samband med den akuta vården har du rätt till en behandlingsplan för den forsatta behandlingen efter sjukhusvistelsen. En sådan plan ska läkaren utforma tillsammans med dig som patient och dina föräldrar om du är under 18 år.

Om du är förälder eller anhörig till en ung person som sökt hjälp efter ett självmordsförsök bör du lämna ditt telefonnummer till personalen på sjukhuset, så att de snabbt kan nå dig vid behov.

Det är viktigt att du som anhörig finns på plats när ditt barn skrivs ut från sjukhuset efter ett självmordsförsök - även om ditt barn är över 18 år.

Långsiktig

Om man som förälder söker hjälp för sitt barns problem eller om man är ung och själv söker hjälp erbjuds samtalsterapi, där en psykolog kan ge stöd. Ofta sker terapin i form av psykoterapeutisk behandling eller kognitiv beteendeterapi.

Målet med den långsiktiga behandlingen är:

att förhindra upprepning av självmordshandlingar, självdestruktiva beteenden och framtida självmord
att behandla eventuella psykiska sjukdomar
att behandla eventuella beroendeproblem
att hjälpa den unge och dennes familj att fungera bättre
att stärka den psykiska hälsan.

Råd till anhörig

Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Du kan även få stöd från samma personal som ansvarar för din anhöriges vård.

Information från Självmordguiden:

Självmord är aldrig en utväg. Vi har alla svackor i livet. Om du mår dåligt finns det hjälp att få. I denna guide får du hjälp att hitta någon att prata med eller tips på hur du kan söka vård om du mår dåligt.

Behöver du akut hjälp?

Ring 112. Du kommer att få svara på följande frågor: Vad har hänt? Var någonstans behövs hjälpen? Vem är du som ringer? SOS Alarm lämnar inte ut information om händelser involverande självmord.

Behöver du någon att prata med?

Om du har självmordstankar kan du tala med en vän. Du kan också ringa något av numren nedan om du behöver prata med någon annan som lyssnar.

För vuxna

För barn och unga

BRIS, Barnens rätt i samhället 116 111
Jourhavande kompis 020-222 444
Linje 59 (för homo- bi- och transsexuella ungdomar)
020-59 59 00
Tjejzonen chatt och mejl

Behöver du vård?

Kontakta en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller din husläkare.

Hitta din närmaste mottagning (1177)

Du kan även läsa om hjälp och få råd på dessa sidor:

För dig som har en närstående som tagit sitt liv

Som anhörig kan du också behöva stöd. SPES är en organisation som du kan vända dig till där du kan få information och hjälp att få kontakt med andra i en liknande situation. De har också en jourtelefon som du kan ringa alla kvällar i veckan.

SPES, Föreningen för Suicidprevention och Efterlevandestöd 08-34 58 74

"Alis Volat Propriis"

tisdag 29 november 2011

Ang. det ingen vill prata om.